Skammens boning som kom ut 2007 är en självbiografisk roman om min barndom. Det är inte en berättelse om hat utan om att försöka förstå. Förstå varför mina föräldrars vackra kärlekssaga blev den tragedi det blev. Varför jag fick den barndom jag fick. Ett sätt att använda orden för att överleva. Jag hade börjat skriva den mer än 25 år tidigare men den förblev en hög med papper i en grön arkivlåda. När min mamma långt senare dog, nästan sprängde sig min berättelse ut. Som om den levde sitt eget liv. Berättandet tog en annan form, blev så mycket mer än vad jag trott att jag skulle skriva. Det var så mycket jag inte ens visste att jag mindes. Men min kropp mindes allt. Och orden rusade framåt. Men bara en bit i taget orkade jag sätta dem på papper. Först vågade jag inte ens skriva min berättelse i jag-form, jag skrev om barnet, om flickan.

Flickan med de långa flätorna som var jag