|
Sök på hemsidan: |
|
I den här länken finns Ordfronts författarporträtt av mig.
»...I hennes nya roman är det de vuxna kvinnorna Reseda och Elisabet som inte vill minnas. Deras kärlekslösa uppväxt förenar dem genom mammors svek, pappor som inte fanns och de traumatiska händelserna de utsattes för.
...När Elisabet påminns om sin barndom får hon panikångest och flyr utomlands. Allt de trott var över hemsöker dem igen, men Reseda har hämnats! Romanen är en lysande berättelse om kvinnoliv ur många aspekter och vad som formar oss som människor. Mycket läsvärd och fängslande.«
Elsbeth Hermansson, Bibliotekstjänst
»Det är en stark och förtvivlad sorgesång Doris Dahlin har skrivit, över allt som mammor är för sina barn. ... Doris Dahlin är en iakttagare utöver det vanliga. För henne är allt möjligt att ifrågasätta. Det finns inget man 'bara gör'. Och kanske är det därför som 'Till mamma på mors dag' är en så rasande stark berättelse: med oförsonlig vrede mot mammorna som svek, och lika våldsam kärlek till samma mammor för allt de trots allt orkade.«
Lotta Olsson, Dagens Nyheter
»Dahlin är utan tvekan en fin skildrare av det mellanmänskliga, och låter elegant sina romankaraktärers iakttagelser och reflektioner bli till uttryck för undertryckt längtan och vrede. ... Doris Dahlins mest intressanta verk hittills.«
Lisa Ahlqvist, Göteborgs-Posten
»Jag kommer osökt att tänka på Majgull Axelsson och hennes nästan-klassiker Aprilhäxan när jag läser Doris Dahlins nya roman Till mamma på mors dag (Ordfront). Inte bara för det alltid läsvänliga greppet att låta två kvinnors berättelser avlösa varandra, utan också för vilka dessa två kvinnor är: Framgångsrika och kontrollerade med perfekta frisyrer, men under ytan ständigt upptagna av att kämpa mot sviktande självkänsla – och mot sina mödrar...
Gripande och välskrivet, lagom till mors dag, om att tvingas möta sin mamma och den man själv har blivit.«
Anne Ralf Hållbus, Tidningen Fönstret
»Reseda och Elisabets liv är sammanlänkande. Ändå är det inte i denna länk som fascinerar mig mest i Doris Dahlins nya välskrivna roman.
Det mest spännande är att Doris Dahlin i denna psykologiska relationsroman ger oss en aning om att kvinnolivet, också när tillvaron tycks falla samman, är ett oförutsägbart och märkvärdigt äventyr.«
Lena Kjersén, Västerbottens-Kuriren
»Till mamma på mors dag är en välgjord analys av den typen av såriga förhållanden man inte enkelt undkommer
.... Nej, det är inte alldeles lättsmält, men jag låter villigt Dahlin gräva ner mig i den här sortens svårmod eftersom det är så fint genomfört
.... en mer nyanserad bok om kvinnor och deras mödrar lär semesterflanörerna knappast hitta i år.«
Conny Palmkvist, Helsingborgs Dagblad
»Jag vet få svenska författare som kan skriva lika starkt som Doris Dahlin om barndomens slagskugga över tillvaron.«
Yukiko Duke, Tidningen Vi
»Det är en roman som träffar solarplexus.«
Ingemar Nilsson, Tidningen Kulturen
»En av hennes stora tillgångar är att hon lyckas förstå klass genom att också förstå kön. Ofta gör hon det dessutom väldigt snyggt.«
Lena Sohl, Upsala Nya Tidning
»Gripande och välskrivet om att tvingas möta sin mamma men också den man själv blivit«
Anne Ralf Hållbus, Allt om Fritidshus
Här finns fler recensioner att läsa:
KA, Cecilia Alstermark
Enköpingsposten, Mats O Karlsson
Kristianstadsbladet, Jan Karlsson
Hallands nyheter, Jan Karlsson
Hallandsposten, Jan Karlsson
Norrköpings tidningar, Jan Karlsson
Dalademokraten, Lena S. Karlsson
Sundsvalls tidning, Jan Karlsson
Smålandsposten, Cecilia Köljing
Kulturdelen, Marianne Freyne – Lindhagen
Örnsköldsviks allehanda, Lars Landström
Piteå-tidningen, Ingemar Nilsson
Tidningen Ångermanland, Lars Landström
Doris skriver om fattigskammen. Arbetarbladet
Farmors hemlighet... Hemmets Journal oktober 2011
Till sist.... Avsikter september 2011
Man kan välja hur man lever sina liv. Arbetarbladet
En hoppets förmedlare. Sundsvalls tidning
När mamma själv får välja. M-magasin
Vi måste vårda vår historia. Arbetaren Zenit
Mammauppgörelse för barnens skull. LevaPS!
Utdrag ur Ordfronts vårkatalog 2011.
Om en roman som kommer i vår. M Hälsa & Psykologi oktober 2010
»Fattigsverige. Som barn fotograferades hon en gång om året i prinsessklänning, leende, men alltid med munnen stängd så att ingen skulle kunna se hennes trasiga, bruna tänder. Många år och en klassresa senare står hon i sin mammas lägenhet för att rensa upp efter hennes död. Ett hem fyllt av påminnelser om fattigsverige; utslitna trosor, hopvikta papperspåsar och snörbuntar. Författarinnan Doris Dahlin om sin nya roman ”Till mamma på mors dag”.«
P1 Plånboken

Nedan finns en länk till när jag under maj 2011 bloggade på bokcirklar.se
»Det som gör Vi vet nog vem du är så intressant är just detta att den så övertygande visar vilka fruktansvärda konsekvenser det kan få senare i livet om ett barn misshandlas, psykiskt eller fysiskt. Har man oturen att drabbas i barndomen kan man tvingas gå genom hela livet med ett Kainsmärke - känslan av att vara mindre värd.
...Det som framför allt gör Vi vet nog vem du är så läsvärd är det starka och osminkade porträttet av de båda kvinnorna och deras vänskap, men också att Doris Dahlin verkligen visar hur allvarligt vi måste ta på pennalism och gruppförtryck.
Det är en bok som är svår att värja sig emot, inte minst för att den öppnar för igenkänning, för vem har inte själv befunnit sig där, antingen som mobbare eller mobbad, eller som passiv deltagare i den tysta massan?
Vi vet nog vem du är borde finnas på såväl lärarutbildningar som i fikarummen. Kanske kan den få oss att se på de av våra medmänniskor som är lite udda på ett annat sätt. För när allt kommer omkring - vad är det som säger att man är fel, bara för att man inte är likadan som de flesta?«
Catrin Ormestad, Uppsala Nya Tidning
»Den värld som Doris Dahlin öppnar dörrarna till är en jantevärld, ohygglig och alltför väl igenkännlig.
...romanen blir spännande som en välskriven pusseldeckare. Upplösningen är lika oförutsägbar som skickligt genomförd, mer ska inte avslöjas här.
Liksom den föregående romanen Skammens boning handlar också Vi vet nog vem du är om stora teman som skuld och skam. Ibland gör det nästan ont att läsa Doris Dahlin eftersom hon med psykologisk skärpa visar på människors skörhet och de mekanismer som leder till utstötthet och isolering.
Doris Dahlin som sedan många år arbetat med människors utveckling inom näringsliv och offentlig förvaltning, väver skickligt in sina kunskaper om arbetslivet och hur människor slås ut. Utan att bli plågsamt didaktisk skildrar Doris Dahlin samhället ur ett klassperspektiv, som ett fåtal författare i samtiden ägnar sig åt, som Aino Trosell och Åsa Linderborg.
Jag vågar redan på det här stadiet av Doris Dahlins utveckling som författare se henne som en framtida Ivar Lo-pristagare i ovan nämnda författares efterföljd.«
Lena S. Karlsson, Dalademokraten
»Utanförskapet stannar inte i skolan, det fortsätter också i vuxenlivet, på arbetsplatserna. ...När det blir uppsägningar på fabriken gäller inte anciennitetsregeln, antal år på arbetet. De som aldrig tagits upp i gemenskapen har inga sådana rättigheter....framför allt är det Anna och Grace som författaren presenterar och låter oss lära känna. Hon gör det så bra så jag ryser långt in i själen. Jag sitter och förbannar den här mentaliteten, att de flesta inte vågar gå emot denna tystnadens och svekfullhetens lag. Doris Dahlin beskriver det så bra; detta att "det är de halvt dolda orden som gör ondast. De bortvända ansiktena... Rösterna som sjunker till viskningar när man går förbi".
"...Hur hanterar man att alla betraktar dig som oduglig, hopplös? Om detta handlar Vi vet nog vem du är. Det låter som en klyscha förstås, att skriva att jag hoppas att denna bok plockas in som skolbok, förslagsvis i sista året i grundskolan, men jag menar det verkligen. Det här är en bok som gärna får läsas av många."«
Åke Johansson, Sundsvalls Tidning
»Under läsningens gång - och det är en välskriven historia som driver framåt när den växlar perspektiv utifrån de båda kvinnorna. När man tror att man har förstått allting gör Doris Dahlin en tvärvändning, åtminstone upplever jag det så.
Grace och Anna som stundtals smälter ihop till två olika sidor i en och samma person visar sig i upplösningen vara något helt annat än det förväntade.
Vem är stark och vem är svag? Vad är sant och vad är lögn? Vilka värden är de hållbara och vilka är bara chimärer?«
Jea Jonsson, Ystads Allehanda
»Doris Dahlin ...nådde fram till ett stort erkännande när hon häromåret debuterade med ”Skammens boning”. Hennes nya bok stärker vår förhoppning om att vi fått en ny och stark skildrare av människors bräckliga tillvaro där många går omkring med osäkerhet och dåligt självförtroende.
...Doris Dahlin ger oss en kuslig spänning hennes psykologiska blick för människor, händelseutveckling gör det till de kuvade människornas kamp mot förtryckare. Men allt går inte som beräknat.«
Eva Eriksson, Dagbladet
Här finns fler recensioner att läsa:
Emilie Johansson, Dicore magasin
Lisa Ahlqvist, Göteborgs-Posten
Annika J Hagström, Helsingborgs Dagblad

»En kollektivroman som visar rötterna som förenar oss med tidigare generationer och gamla krafter, ärvda som osynliga dopgåvor. Därtill ger den en isande katalog över alla de självutnämnda väktare som bevakar och bevarar ordningen i ett samhälle.
... Det är en barndomsskildring med klassikerpotential«
Ulrika Milles, DN
»Det är en gripande berättelse om en liten flicka med stora ögon, vackert hår och förstörda tänder som blev en trasig vuxen kvinna. Hon har skrivit för att överleva. Och jag läser för att minnas ett annat Sverige.«
Amelia Adamo, M
»Det är – armodet och sjaskigheten till trots – en fin, nästan ljus berättelse, som framför allt lever på Dahlins fotografiska minne. … Men framför allt är boken ett äreminne över två generationer kvinnor – mormor och mamma – som slet livet ur sig för att få ihop till familjens nödtorft, när männen inte räckte till.«
Nils Schwartz, Expressen
»Helt i nivå med barndomsskildrare som Elsie Johansson och Kjell Johansson.«
Birgit Zandfeld, Gotlands tidningar
»Boken berör djupt. Skriven på ett enkelt vackert språk är den värd många läsare!«
Bibliotekstjänst
»Doris Dahlin har ett eget språk. Ibland säreget, kraftfullt, modigt och musikaliskt...
Som helhet är det här en självbiografisk roman som bränner, berör i starka skildringar om en liten flicka som blir kvinna och växer upp för att till sist hitta vägen till sig själv.«
Tina Persson, Smålandsposten
»Det här är en stark bok, rakt och öppet berättad och som visar på människors utsatthet men också visar på människans styrka att vilja överleva med värdighet. Och att våga berätta.«
Anne M Lindgren, Dagbladet
»Själ med sorgkant
Barndomsskildringen Skammens boning är det mest drabbande jag läst på länge. Doris Dahlin föddes 1952 i Härnösand som efterlängtat barn till en förtvivlad och alltmer sammanbiten mamma och en alkoholiserad pappa. Hon skulle bli kittet som skulle föra föräldrarna tillbaka till deras stora förälskelse, en omöjlig roll för ett litet barn. Men Doris kämpade för att vara ljuset i en familj utan hopp och utan pengar. En familj som inte passade in i det rekordeliga Folkhems-Sverige.«
Yukiko Duke, Plus Kultur
»Skammens boning är en sorglig berättelse om hur ett barns självbild vittrar sönder under tyngden av föräldrarnas tillkortakommanden. Välskrivet och mycket engagerande«
Maria Zaitzewsky, Accent
»Skammens boning kan verka till synes fylld långt över alla breddar av misär på flera plan, men Dahlin balanserar skickligt mellan eländet och de trots allt existerande ljuspunkterna. Hon hemfaller inte åt det självömkande, lika lite som hon tillskriver sig själv någon underminerande offerroll - nej, snarare finns det en styrka i Skammens boning, även litterärt sett. Berättelsen är poetiskt skriven, vilket tillsammans med en lekande språkglädje gör läsningen lika njutningsfull som författarens fasansfulla, och genom skrivandet återuppväckta, minnen och sår gör den plågsam.«
Rebecca Liedman, Alba
»Ett viktigt och välförgrenat vittnesbörd, inkluderande de tystnadens och förnekelsens mekanismer som väl ännu präglar småstadsandan.«
Jan Karlsson, Hallandsposten
Här finns fler recensioner att läsa:
Lisa Ahlqvist, Göteborgs-Posten
Kerstin Elworth, Kyrkans tidning
Björn Gunnarsson, Sundsvalls Tidning
Kicki Gustafsson, Östersunds-Posten
Karin Westerlund, Allehanda

Copyright © 2010/2012 Doris Dahlin.